Mina andra sajter:

Barntotal.se & Coderprint.com

Per Axbom om passionen för UX-design

Posted: oktober 6th, 2015 | Author: | Filed under: Design, Intervju | No Comments »

Hur började allt för dig Per Axbom?

Jag fick min första dator 1982, vilket väl får sägas var hyfsat tidigt. Jag var då åtta år, bodde i Saudi Arabien och hade faktiskt även obligatorisk datorundervisning på den internationella skola jag gick. Jag började också skriva tidigt; noveller, poesi och hade inga problem att skriva uppsatser i skolan. Det här innebär att jag tidigt hade just två stora intressen: teknik och kommunikation. Jag blev ofta inblandad i skoltidningar på de många skolor jag gick, och ägnade mig då både åt desktop publishing och skrivande.

Jag pluggade sedan också medie- och kommunikationsvetenskap på högskolan men e-post hade vi ännu inte. Internet dök upp just när jag skulle ut i arbetslivet. Jag satt på helgerna med ett 28.8k modem och klippte och klistrade kod från nätet för att bygga rejält fula kreationer. Men de gick att nå från hela världen, det var trollbindande! Mitt sätt att lära mig liknade mitt arbetssätt som barn, då jag kopierade kod från tidskrifter som Datormagazin. Via en annons i Metro fick jag sedan jobb som webbdesigner på Ericsson och sedan har allt gått i en rasande fart.

per axbom

Jag har kodat, skissat och researchat mig till en roll som idag är mer strategisk. Min styrka är att jag förstår helheten i vad det innebär att bygga digitala tjänster, allt från prestandaproblem med Javascript till hur ett ord i ett formulär kan få användaren att tveka. Men också hur tjänsten påverkar organisationens framgång och förmåga. Eftersom jag började blogga redan 1998 lyckades jag också bygga upp ett varumärke kring min person. När jag väl startade eget 2010 var det många som trodde att jag varit egen i många år innan det.

Min drivkraft har dock hela tiden varit att skapa nytta för människor, och att hjälpa fler se nyttan med tekniken. Det innebär att jag måste bidra till tjänster som är så lätta att förstå och använda som möjligt, men som också tjänar ett syfte i det sammanhang som människor lever. Idag som frilansare i mitt eget företag så hjälper jag företag och organisationer till just det: att lyckas med digitala lösningar genom att få dem att passa människorna som ska ge dem liv.

Utan människorna av kött och blod så blir de tekniska lösningarna nämligen bara döda ting.

 
Hur kommer det sig att du började med UX?

Jag har i princip alltid jobbat med UX i någon form, men begreppet började populariseras i Sverige runt 2006, mycket till en följd av att den amerikanska byrån Adaptive Path haft stor inverkan på många av oss i branschen. Första gången jag använde begreppet i en blogg-text var i juni 2007 då Brandon Schauer från Adaptive Path besökte Malmö för konferensen From Business to Buttons. Jag gjorde då även en podcast-intervju med Brandon och året efter intervjuade jag Don Norman som myntade begreppet.

 

Anledningen till att vi så snabbt välkomnade det nya begreppet UX var att det skedde ett generellt skifte från att fokusera på användbarhet till att fokusera på värde. Värdet handlar alltså om det värde vi ger användarna genom att erbjuda en viss tjänst eller utforma tjänsten på ett visst sätt.

Sedan dess har begreppet för många också också vuxit till att innefatta strategi och affärsnytta, vilket i många situationer inbegriper rollen webbstrateg, vilket är ett epitet jag också använt sedan 2004.

 
Kan du dela med dig av några kreationer du jobbat med eller saker du är väldigt stolt över? 

Några av de roligaste sakerna jag jobbat med är SL:s reseplanerare, Vattenfalls webbplatser i flera länder, ett stort system för beställning av paketleveranser, och ett superkul säljstödssystem för bilbranschen (mest kul för det härliga gänget som jobbar med det). SKL:s webbplats, som är en av de senaste jag jobbat med, måste jag nämna också, för det var en fantastiskt insiktsfull projektgrupp med mycket humor. Jag trillade av stolen vid vårt första möte, bokstavligen.

sl2004

Bild från Pers projekt med SL:s reseplanerare från 2004. Den här visar det gränssnitt som kundjtänst använde, som han alltså också jobbade med. De hade möjlighet till snabbkommandon i webbgränssnittet.

 

Eftersom jag till stor del arbetar strategiskt, så handlar mycket om sådant jag tagit bort snarare än lagt till, och om detaljer i gränssnitt. Jag trivs bäst när jag får intervjua människor inför att en ny lösning ska tas fram – och även får chansen att sitta med när de faktiskt provar olika iterationer av lösningen.

De senaste åren har jag jobbat mycket med nationella vårdtjänster, allt ifrån tidbokning via nätet till kompletta system för att bedriva behandling. Många av det tjänsterna når man via Mina vårdkontakter.

Systemet jag har lagt mest tid på är ett verktyg för att ge stöd och behandling via nätet, vare sig det är beteendeterapi eller motion på recept. Just nu rullas det ut i Sveriges alla landsting. Lite extra roligt är det förstås att det är världens första nationella verktyg för att bedriva stöd och behandling.

Att jobba med vårdtjänster har för mig varit oerhört givande eftersom jag känner att jag gör nytta på en annan nivå än om jag kanske gör det lättare att söka fram en resa. Men jag känner självklart också att jag gör oerhörd nytta när jag till exempel sitter med som beställarstöd vid upphandlingar eller är ute och föreläser hos kommuner.

vårdguiden

Vårdtjänster

Något av det jag är mest stolt över är nog att jag haft möjlighet att jobba med så otroligt varierande kunder på väldigt många olika sätt. Jag anpassar inte bara gränssnitt för användare, utan jag anpassar mitt arbetssätt till kundens, och även utvecklarnas, behov.

Vilka program, tekniker använder du när du designer ett projekt?

Eftersom jag just anpassar mig till organisationen jag jobbar åt inbillar jag mig att jag varierar mig mer än många andra. Det är ironiskt att många byråer säljer in sig med att ha en “säker metod” som de alltid använder. Jag säljer in mig på att göra det som är rätt för organisationen. Funkar papper och blyertspenna så kör jag det, eller appen Paper på iPad. Det hänger ju alltid på vem som är mottagare av mitt arbete och hur länge jag har möjlighet att vara en del i ett projekt. Jag har sällan ett första möte med en kund utan att de går därifrån med nya insikter.

Ju mer dialog och täta avstämningar jag kan ha med utvecklarna som förverkligar visionerna desto mindre behöver jag “rita färdigt” lösningarna. Men om det är mer tid och rum mellan oss så går jag ibland så långt att jag själv tar fram färdiga interaktiva prototyper. Prototyperna är också oerhört värdefulla i användningstester, men också för att stämma av med beställaren att deras behov tillgodoses.

Jag fick en återkoppling nyligen från en kund  på beställarsidan som berömde mina prototyper. Hon menade att de ofta tror att de vill ha en sak, men när jag snabbt i min prototyp kan visa hur det blir, så backar de och tänker om. Jämfört med andra projekt är det oerhört kostnadsbesparande, eftersom det inte behöver gå så långt som till en färdig lösning 2 månader senare innan de upptäcker sina egna tankefel – det kan de göra efter 5 minuter med mig. Då är det också lättare att erkänna för sig själv att man tänkt fel.

Man ska inte glömma bort att många människor har svårt att i huvudet visualisera hur saker ser ut, och det spelar då ingen roll hur mycket jag i ord argumenterar för att det blir fel, ofta måste jag helt enkelt visa det. Det är tusen gånger bättre när en kund själv driver fram den rätta lösningen än om jag ska försöka “övertyga” någon.

Mitt jobb gör det lättare för fler att se helheten, så att de kan jobba åt rätt håll, men jag ska inte utge mig för att sitta på alla svar.

Med det sagt får jag väl ändå nämna min verktygslåda som jag väljer från när jag leker fram olika lösningar:

Webbtjänster:

  • Webflow – Gör prototyper som skapar färdig html och css,  en modern variant av Dreamweaver kan man säga. För när allt ptotoypen behöver vara så nära slutprodukten som möjligt. 
  • Marvel – Klickbara prototyper baserat på skisser/bilder. För enklare prototyper som beskriver flöden. 

Mjukvara:

  • Sketch – För att skapa färdig grafik 
  • Screenflow – För inspelning när jag behöver demonstrera en interaktion eller förklara något för personer som inte är på plats. I mitt senaste projekt har vi även spelat in varenda demo-presentation. Oändligt värdefullt. 

Appar:

  • Paper – för snabba skisser och idéer, jag sitter ofta under möten och skissar och ställer följdfrågor på skisserna

    Kan inte heller vara utan:
  • Dropbox – för att snabbt dela skisser och filer
  • Keynote och mallen Keynote Kung-Fu  – kan göra en prototyp på 20 minuter 

 
När du börjar med ett nytt projekt, har du några rutiner du gör för att få en bra bild på vad som ska göras och hur?

Att sätta mig i situationer där jag får lyssna, lyssna och åter lyssna på så många olika åsikter och föreställningar om problembilden som möjligt. Sedan skriver jag ner min uppfattning om problemet vi egentligen ska lösa och strävar efter att nå konsensus kring det. Visualiseringar är oerhört viktigt i det skedet, och med det menar jag kartläggningar av svaga punkter, målbilder, citat från intervjuer, och annat som stärker och övertygar om vad som bör vara målsättningen.

per axbom

Det är viktigt att inte gå in på lösningar direkt; lösningarna ska komma från de som är experter på sina jobb, från teamet, och det funkar oftast smärtfritt när de vet vilket problem de är anlitade att lösa. För att det ska bli bra måste de känna ett ägarskap över tillvägagångssättet. Otydlighet är annars en bra grund för förseningar och ökade kostnader.

 
När du gör tester på användare hur jobbar du då? Ställer du frågor och vad är det för frågor?

Det viktigaste arbetet jag gör är när jag får möjlighet att intervjua människor ett bra tag innan en lösning ens finns på ritbordet. Jag avslöjar helst inte för mina intervjuoffer att jag är involverad i något som har med webb eller digitalt att göra.

Det jag gör är att styra konversationen mot det ämne som den digitala lösningen handlar om, låt oss säga att det är familjefoton. Jag försöker förstå hur man normalt går tillväga för att hantera familjefoton idag och vad som ställer till problem. Jag kartlägger processer, personer man har kontakt med, problemområden och känsloyttringar.

Med denna information avgör jag sedan vilka huvudsakliga problem som en lösning bör fokusera på för att skapa nytta och differentiera sig, och mitt projekt-team skapar sedan en plan för hur ett projekt ska bemöta den utmaningen. De jag intervjuar ska inte komma med lösningsförslag, det är inte deras jobb. Så fort de börjar tänka lösning så begränsas de av ramarna för vad de sett sedan tidigare. Förutfattade meningar och innovation är en dålig cocktail.

När jag väl har ett embryo till lösning färdig, om det är en skiss, prototyp eller beta-version så ser förstås upplägget annorlunda ut. Då handlar det om att upptäcka vad i gränssnittet som ställer till problem. Utmaningen är att efterlikna en så riktig situation som möjligt. Om du testar med personer som inte är inom målgruppen så kommer deras tålamod förmodligen sina snabbare.

Inget kan förstås ersätta den test som det innebär att en lösning rullas ut på riktigt, för riktiga användare. Då får vi snabbt information om vad som funkar och inte funkar och måste ha rutiner på plats för att snabbt dra slutsatser och åtgärda. Tyvärr tror ju många att man är färdig då, när det egentligen börjar.

 

Kan du nämna 3 saker som UXare ofta gör fel?

  • Man tror att en bra lösning från ett projekt givetvis är lika bra i ett annat projekt, trots att målgruppen är annorlunda.
  • Man fokuserar på konvertering (så många som möjligt ska köpa) i stället för på människan (hur hjälper jag personen avgöra om det är ett bra köp för henne).
  • Man ignorerar kärnverksamheten och de bakomliggande systemen. Om de bakomliggande systemen inte har stöd för gränssnittet, så kommer upplevelsen ändå inte bli bra.
  • Bonus: Man har för lite fokus på prestanda, så att sidor till exempel laddas för långsamt.

 
Hur finner du inspiration till alla olika projekt du jobbar med?

Oj. Det handlar nog om att vara nyfiken som person. Jag läser otroligt mycket blogginlägg och har ambitionen att vara först med det senaste. Jag är också oerhört öppen för att bli utmanad eftersom jag anser att dialog driver oss framåt till nya insikter.

Med det sagt så driver jag ju även UX Podcast tillsammans med min bransch-kollega James. Och när man får tillfälle att intervjua bortåt 30 UX-specialister från hela världen varje år så är det ju ingen brist på insikter och inspiration.

Jag lyssnar dessutom själv mycket på podcasts. Ett bra app-tips där är Stitcher*. Genom att lägga upp dina favoriter-program i Stitcher och lyssna via den appen så får du också tips på fler som du kan tänkas gilla.

Men ett viktigt budskap jag vill få med är att inte heller snöa in för mycket på bara UX. Jag läser mycket böcker om neurovetenskap. Som UX:are har man alltid nytta av att förstå hur människan funkar. Och som jag nämnde tidigt i intervjun så är en av mina styrkor en förståelse för helheten i en digital lösning.

Ett podcast-tips, förutom vår egen UX Podcast: You Are Not So Smart 

Hur ser en vanlig dag ut för dig som UXare?

Haha. Låt mig försöka hitta på ett bra svar. En vanlig dag tror jag inte finns.

  • Upp och gör situps och armhävningar (nej det blir inte varje dag, men man får ju drömma lite)
  • Kollar vad som hänt på Facebook och Twitter.
  • Morgonbestyr med familjen, iväg med barnen till skolan.
  • Tar motorcykeln till kundens arbetsplats.
  • Är med på standup (ståmöte á la någon agil metod)
  • Kollar och uppdaterar att-göra-listan från gårdagen.
  • Får fråga från en utvecklare om lösningen vi jobbar på.
  • Skissar på ett svar till utvecklaren.
  • Med på möte om annat projekt. Skissar det som sägs på whiteboarden för att säkerställa att vi tänker likadant.
  • Arbetar med HTML-prototyp under mötet för att testa idéer och få fram underlag till utvecklare som ska tidsuppskatta.
  • Chattar med branschkollegor via någon av alla sex chat-klienter som erbjuds.
  • Får idé till en föreläsning, kickar igång Keynote och skriver in några punkter.
  • Svarar på mejl från kunder.
  • Genomför inbokad intervju med användare (händer alltför sällan, men kan ofta bli kvällstid)
  • Läsa bloggar/medium/lyssna på podd näg jag lagar mat.
  • Skjutsar barn till träning. En dag i veckan egen träning med PT.
  • Går över till min studio och plockar ihop inspelningsprylar inför en podd- intervju dagen efter.
  • Målet: I säng innan 22, om det inte är någon serie på Netflix som tvingar mig att vara vaken.

Något annat övrigt du vill tipsa om?

Under hösten nu går jag en coach-utbildning. Min tanke är att efter årsskiftet även erbjuda regelbunden coaching 6 månader i stöten för människor i branschen. Det kan handla om att bli en bättre UX:are, om att bli en bättre beställare av digitala tjänster, men också om att hantera generella utmaningar i arbetslivet och kanske hitta vägar till ett nytt jobb. En fördel med den här utbildningen är ju förstås också att jag lär mig ännu mer om hur människor fungerar.

Med det sagt vill jag också tipsa om en bok för alla som på något sätt känner att det finns delar av deras liv som upplevs som frustrerande, som känner att de står och stampar eller behöver samla mod för något de ser som ett viktigt vägval.

Feel the fear, and do it anyway, av Susan Jeffers.

När du inser att du kan trotsa dina rädslor vågar du plötsligt massor med saker som har potentialen att avsevärt berika ditt liv.

Så tack för den här möjligheten att reflektera över mitt arbete. Det är alltid lika viktigt att få tid att göra det. Jag inser att jag är oerhört lyckligt lottad att få jobba med min passion. Nu hoppas jag faktiskt kunna få verktygen att hjälpa andra att göra det också.

Gillar du det du läser? Like:a nedan =)